Nyår på Odensholm

Utdrag ur dokument från Nordiska muséets arkiv, Årets fester och märkesdagar -  E.U.36225. Upptecknat av Helmut Hagar. Sagesmännen var holmborna Johannes Erkas f.1882, Nikolai Greis f.1875, Hulda Marks f. 1877 och Johanna Krusman f.1871.

Efter julen kom tiden mila jule o ni-ore. Och därefter kom nyåret med ni-os aftan och ny-os daen. På nyårsnatten sattes nytt os-numra upp i varje stuga på Odinsholm. Ombytet företogs klockan 12 på natten. Os-numra utgjordes av en papperslapp med själva årsnumret och en lämplig text som varierade efter uppfinningsförmåga. Gut nit or förekom alltid i texten. Texten fick vanligen form av en ramsa där även ett visst rim kunde eftersträvas.  Som ständigt återkommande motiv i denna lyckönskningsformel kan fiske och fiskelycka, säl och alfågel framhävas – så åtminstone i äldre tid. Os-numra sattes vanligen upp på väggen mot oa-boz endan. Os-numra kunde tillverkas av vem som helst i familjen, barnen icke uträknade. Om det fanns flera barn i familjen, kunde det hända, att man fick 5-6 sådana lyckönskningslappar på väggen. På nyårsnatten gick man ut och betraktade himmelen: om det var stjärnklart, blev det gott fiske för det börjande året. Om det däremot var mulet, blev förhållandet det motsatta. Samma sak gällde för övrigt även jul och trettondagsnätterna. ( Som en ivrig utövare av denna sed angives Mats Westerblom på Nygårds. Hans far Josop hade inflyttat till Holmen från det svenskestniska fastlandet.) Johannes Erkas har hört, att man skulle sitta mellan två speglar på nyårsnatten för att få se sin fästmö. Detta skulle ha förekommit på Holmen. Seden att gjuta smält bly i vatten har förekommit, dock endast på en nyare tid. Johannes Erkas uppger att det var först under hans barns tid som seden uppkom. Av de former blyet i vattnet antog, försökte man sluta sig till, vad som skulle hända för vederbörande under året. Om det blåste på nyårsnatten blev det många nötter detta år. Hälsningsformler på nyårsdagen kunde vara ganska varierande, t.e.x.: gut nit or, lika o helsa, o gud giva alt som tarvas ti lavande! Det vanligaste var dock, att säl och alfågel blevo omnämnda, t.e.x. : goa säla-lik, goa al-lik! Eller: gut nit or o lik ti säler o aler!….På nyårsmorgonen skyndade man sig att vara den förste i kapellet. Detta betydde fiskelycka: goa fiske-lik. Ännu bättre, om man hade näde-nole i fickan. En gång hittade man efter nyårsgudstjänsten en nätnål i kapellet. Ingen ville den dock antaga som egen. På nyårsdagen då Josop Westerblom på Nygårds kom hem från kapellet, gick han fram till flaga = vindflöjeln och knackade på  flag-stonge. Detta skulle betyda lycka för året. (Varje gård hade en vind-flöjel, vanligen vid log-gaveln). Samme Josop Westerblom gick vidare och lyfte på hlea-hue och smiga = han gick och lyfte på framdelen av släden och gav ett sugande ljud (som när man driver på häst) ifrån sig. Vid åsynen av första fartyget för året skulle man lägga sig ner på marken och vältra sig, valtras, denna åtgärd skulle verka så, att skepp skulle stranda under året, det kommer"skap-oba.”

ERM: A493:227-"Os-numra" enligt ovan.  Gott nytt år-hälsning, barnteckning. Ritad på nyårsnatten 1939-1940 av Agnes Brus 8 år.
 Berättat av Agnes på byalagets årsmöte den 14 mars 2009.  Inlämnad av till Eesti Rahva Muuseum av Janne Brus 1940.